Då hade vi torsdag å detta har varit en mörk dag..... Usch å tvi å blä! Började bra men sen mörknade det... Matmässigt har d gått åt skogen, visst kunde varit värre men ja.... Å inte mycket till motion heller, skulle ut å kört en powerwalk men ja... Jag orkar bara inte, dagen i skolan har kört helt slut på mig =(
Började med en frulle på 4 knäcke med makrill i tomat för 5 poäng, vid lunch så blev jag svag på campus för d serverades korvstroganoff! Går bara inte å säga nej =) SÅ d blev en medium pastabox med korvstroganoff för 13 poäng (utgår ifrån att d som var i var av d fetaste laget så har jag inte räknat för lite i alla fall) Sen blev d en chokladbit, mörk choklad för 4 poäng å en kopp te för 1 poäng. Sen hemma hos mamma bjöds d på potatisgratäng å stekt kylling för 8 poäng samt en kopp kaffe å nu ikväll blev d:
Detta blev 12 poäng, ja jag vet, alldeles för mycket men jag orka bara inte å jag funderade faktiskt på att inte fota allt jag åt utan halvera portionen så vet ingen hur mycket det egentligen blev men sen tänkte jag: nej, det e slut med smygätandet å att inte visa öppet om vad som försiggår i mitt liv så here it is, ja jag vet jag e ett matvrak så inte konstigt jag ser ut som jag gör =( Men men, detta e min svaghet å jag märker att jag inte mått bra för då blir d såhär, svårt att peka ut exakt vad jag tänker men mår jag dåligt så äter jag kopiösa mängder... Precis som ja, d ska fylla nån funktion. Att jag "förtjänar" det för d e så synd om mig buhu.... E fan inte synd om mig, jag måste lära mig att sluta med detta, att d GÅR å må dåligt utan å vräka i sig... Men men, detta e kanske första steget till ett nytt liv? Att jag faktiskt inser vad jag sysslar med... Lite därför jag plågar mig sj genom att redovisa EXAKT vad jag äter för hus ka jag annars fatta? Nu när jag får d i points åsså ger ytterligare en AHA känsla för totalsumman för idag blev: 43 poäng..... USCH vad jag mår dåligt nu när jag räkna igenom =( Nej nu går jag å lägger mig å drar täcket över huvudet för nej, nu vill jag inte vara med längre.... FAN, varför gör jag såhär???? Jag har ätit för 2 jävla dagar idag!!!!! Nu vill jag bara gråta.... Kan ju summera att innan jag skrev detta mådde jag ok, trött men ok. Mätt å glad... Nu vill jag bara gå ut på balkongen å skjuta mig själv....
Totalt: äckliga 43 poäng
Tränat: 2 bonuspoäng inte för att d hjälper.....
Tränat totalt denna vecka: 18 bonuspoäng
Kvar å träna denna vecka 34 bonuspoäng
I å med min överkonsumtion idag så försvinner 17 av mina intjänade 18 så ja, det fick mig å må liiite bättre.... För då ligger jag inte på plus utan plusminus 1 vilket inte farligt alls så i morrn blir d till å motionera ordentligt så jag får lite minus i kassan tills på söndag. Det gör att jag hamnar på att träna 34 bonuspoäng igen, målet denna vecka är 35 så jag får se hur pass nära jag kommer. Planen e att knalla havsleden igen till Landskrona vilket jag vet kommer att ge mig ca 12 bonuspoäng å får jag röven loss i morrn å tränar för minst 5 bonuspoäng så blir ju d 17 å därmed nästan hälften av vad jag egentligen ska ha tränat denna vecka så inte helt fel egentligen.
Hejdå
Du kan detta. Du kan göra detta. Det sägs att mat är det värsta att vara beroende av för du kan inte sluta helt. Du måste fortfarande äta för att överleva. Och sen har man inlagt i huvudet att man vill "unna sig" något gott när man har varit duktig. Det är där det blir fel. Jag gjorde samma sak när jag bodde i Australien. Hade några extra kilon där också för att jag åt mycket när jag pluggade (tråkigt att bara läsa utan att tugga samtidigt) och sen när jag hade klarat av en stor tenta tyckte jag att det var fint med godis som belöning. Men det är där det blir lite fel. Att belöna med mat.
SvaraRaderaIbland har djuren det lättare. Jag brukar säga till djurägarna som har överviktiga husdjur att djuren har det lättare att gå ner i vikt än vi för de kan i alla fall inte öppna kylskåpet/skafferiet. De kan bara äta vad vi ger dom. Med husdjuren kan man hälla upp exakt den vikt mat de ska ha per dag i en skål och sen ta ur den skålen under dagen. När den är tom får dom inte mer mat. Då är det slut. Skulle vara bra att göra så för oss också. Att någon annan säger stopp.
Men jag vet att du kan det. Det var ingen som påstod att det skulle bli lätt. Jag tror att du bara får sikta in dig på att ta en dag i taget och vara så noggrann med maten en dag i taget. För börjar man tänka framåt och att man aldrig kommer att få äta dittan och dattan så blir man deppig och då blir det motigare.
Men vad vet jag. Jag har en motivation som heter höft dysplasi där mina höfter börjar värka och säger i från med marginal när jag lägger på mig några kilon, så jag är rätt så hård mot mig själv. Men har aldrig varit i din sits. Så glöm ej att jag är fruktansvärt imponerad av denna långa färd du har gett dig in på.
You can do it!
Tack finaste du, jag vet att d inte e lätt men denna gången e jobbigare än nånsin eftersom jag aldrig vart så stor som nu... Dina råd värmer å jag får helt enkelt göra eller försöka som du säger, en dag i taget... Blir fel för jag vill framåt men blir deppig för d går så sakta... Skulle önska jag var ett djur på d sätt du säger, nån lägger fram den mat jag får per dag å sen får jag inte mer. Märkte just idag exakt hur djupt mitt matberoende sitter å d hade jag ju aldrig insett om jag inte gett mig in på denna resa för mina matvanor å mängden jag åt innan var mycket, mycket värre! Kunde på en hel dag bara leva på chips å choklad (detta va i julas) för jag orka inte laga mat så tack vare viktväktarna så inser jag hur långt jag kommit samt att idag inte e lika illa som d va innan å aldrig jag vill tillbaka dit! Nu blir d nya tag i morrn å så läggs detta bakom mig, men tankarna å insikten tar jag med mig. Massa kramar å dina ord å uppmuntringar värmer å hjälper otroligt mycket!
SvaraRaderaDu är duktig Heidi och det är riktigt strongt (stavning??) gjort av dig att dela med dig av allt detta till resten av världen. Och alla får bakslag nån gång och det är okej så länge man tar sig i kragen och inte ger upp. Och du har själv sagt att du inte ska ge upp denna gång och jag tror, genom att ha läst din blogg och kommentarer som folk skriver, att vi kommer se till att du inte får misslyckas =). Du klarar det här, du är stark och du har folk runt omkring dig som finns där om du behöver hjälp vad det än gäller.
SvaraRaderaStoooooooooor kram uppifrån Sigtuna <3<3<3<3<3<3
Tack goaste Kristin! Jo e ju därför jag började med bloggen, den gör att jag inte kan ge upp, eller ja, kan kan jag alltid men d blir svårare. Efetrsom d finns en hel del som läser den nu så känner jag ju alltid d då jag börjar tvivla å vill ge upp att d blir värre å ge upp å erkänna för alla än att fortsätta kämpa så det hjälper oerhört mycket med motivationen. Nu vill jag bara se nåt litet ynka framsteg eftersom jag tycks ha stannat på minus 10 kg å minus 10 cm i midjan =( Massa kramar å tack än en gång för dina fina ord!!!!
SvaraRaderaDu är så jävla stark Heidi som vågar göra det du gör och vara så öppen. Det är ingen som tycker att du är ett matvrak, det är mänskligt att ha svackor och bakslag, och du vet precis vilka dina svagheter är och varför det har blivit som det har blivit och det är detta som gör att du kommer att lyckas i längden. Det viktiga är att inte låta en dålig dag dra ner dig, utan att se det för vad det är och att fortsätta kämpa. Snart kommer siffrorna att börja ticka neråt igen! Stor kram!
SvaraRaderaTack så mycket Lena!!!! Det värmer verkligen att läsa dina fina ord =) Tycker kanske inte att jag e så stark som delar med mig av det utan jag gör d mer för att jag inte ska ge upp, genom att tvinga mig att vara ärlig efter att ha ljugit för mig själv så länge så måste d bli en förändring helt enkelt. Jag ville ju först ta den enkla vägen ut å inte erkänna exakt vad jag åt den här dagen men precis då jag skulle sätta mig å skriva d så kände jag att: nej, va ärlig för en gångs skull... Detta hjälper inte din situation! Därför jag skapade bloggen också, just för att va ärlig å så jag själv kan se det istället för att d bara finns i mitt huvud för då ser jag d inte på samma sätt, här ligger allt, svart på vitt å jag kan inte fly. Tack än en gång för ditt fina inlägg Lena =) Massa kramar!!!!
SvaraRaderaKan ju garantera dig att ALLA någon gång har ätit aaaaaaaalldeles för mycket.
SvaraRaderaJag har bl.a.:
* förätit mig på chokladbiskvier när jag var liten så jag inte kunde se dem på 10 år
* ätit alldeles för mycket marängswiss hos min farmor när jag också var liten så när Mamma skulle hämta mig låg jag och kräktes...
* delat ett 200-gramschoklad med Annica (när jag kanske gick på mellanstadiet och vägde typ 30 kg och inte åt så mkt) på en cykeltur från infarten för att vi var så jäkla hungriga och inte orkade vänta tills vi kom hem för riktig mat och åt därmed upp det på 2 min och mådde naturligtvis asilla och fick jätteont i magen båda två hela kvällen och fick gå och lägga oss...
* ätit en hel BigMacmeny (MED pommes och läsk den gången) och sedan ett halv paket BJ och sedan lite lösgodis för att jag pluggade till en tenta och försökte hålla mig vaken, vilket resulterade i att jag mådde sjukt dåligt och blev skittrött och gick och lade mig i stället... tror inte jag skrev tentan...
* åtskilliga gånger köpt BJ och ätit halva paketet som efterrätt efter lunch och ställt in resten i frysen. För att sen äta andra halvan efter kvällsmaten...
Min syster som är smal och sjukt vältränad har en gång ätit en hel burk Nutella på 400 gram, vilket jag tror är ca 2300 kalorier och ca 220 g fett...
Jag hade även kunnat utvidga detta till alla gånger jag överkonsumerat sprit så det är helt sjukt, men jag tror det skulle överskrida maxgränsen för hur lång en kommentar får vara.
Jo har så sjuuuukt rätt när hon säger att mat är värst för det kan man inte sluta med. Vilket förklarar varför så himla många (främst tjejer) någon gång hadt problem med det.
Min poäng är att måttlighet är en dygd och det är sjukt svårt att uppnå.
Dessutom som statistiker måste jag jag slutligen säga att det är medelvärdet som är det viktiga. Någon enstaka avvikelse påverkar inte medelvärdet nämnvärt, särskilt inte om man kompenserar med en avvikelse åt andra sidan, så träna på! Tror att poängsystemet är skitbra, för då behöver man inte va alltför strikt så länge man håller sig till rätt totalsumma.
Nu har jag pladdrat på alldeles för mycket, men var inte nedstämd. Alla har dåliga dagar!
KRAM!!!
Monica: tack så mycket gumman, d värmer å höra hur ofta du mått illa i ditt liv =) Nej men skämt åsido så fattar jag poängen men ja, blev bara så sjukt besviken på mig sj denna dagen.... USCH! Men men, e bara på att igen! Å e ju därför med poängsystemet som gör att viktväktarna typ d enda som funkar för mig eftersom du säger, man kan va lite lös å ledig i sin matväg eftersom d e slutsumman som räknas i slutändan vilket ger ett friare liv. Kram
SvaraRadera