Dag 484 (Dag 60)

Då hade vi lördag å det har varit en vilodag, hade tänkt dra till gymmet men kände kroppen ville vila så då fick den vila =) Dock stack jag in till Hbg för å fylla på busskort å lite annat tråkigt å passade på å ta lite extra promenader i väntan på å åka hem å på vägen hem på bussen så bara *poff* hände detta:

Jag bara lyfte på benet å korsa, jag behövde inte dra i byxorna å tvinga benet på plats, inte heller somna foten efter 3 min å d gjorde inte ont. D va bekvämt å så har d inte varit på LÄNGE! En väldigt liten, betydelselös grej men för mig är detta stort å jag blev så lycklig. Det e småsaker som sånt här som jag upplever lätt tas för givet å jag njöt lite extra resten av vägen hem =)
Sen har d blitt en runda hos päronen för å snacka lite skit å ge mamma hennes dagliga Morgan-dos innan hon skulle iväg å jobba å trots molningt å lite småregn så har d vart en skön dag. Har även fått min PP presentation färdig inför redovisning men ännu inte tatt mig igenom å gjort klart min opponering, satan d e mycket å läsa! Men d ska väl gå =)
Sen så slog d mig idag, en sak som jag inte tänkt på tidigare för jag diskuterade i en grupp d här med å känna sig ensam å blyg å inte våga vara med i gemenskapen å jag kom å tänka på ett framträdande av Jonas Gardell från hans show Livet, där var ett inslag som heter En folkhemsfavorit som fick mig å gråta för jag kände igen mig, vartenda ord slog mig å idag tittade jag på videon igen å tårarna kom. Jag tror att den symboliserar hur det gått snett för mig med vikten helt enkelt. Länk till videon kommer här:
http://www.youtube.com/watch?v=7v32zrFmwFQ

Texten för er som inte vill kolla länken är:

Att få va som alla andra en nåd att bedja om
En liten stund få låtsas att man liknar dom
Jag är fyra år och står utanför ett hus
Inne i huset har min kompis Anna kalas och jag är bjuden
Inne i huset pågår det, kalaset.
Jag ser ljusen i fönstret
Jag hör barn som skriker och skrattar
Det är vintereftermiddag och det har redan blivit mörkt
Jag kramar min present i handen men vågar inte gå in
Allt jag måste göra är att ringa på
Jag vågar bara inte utan blir kvar där jag står
Kan nån säga hur man gör för att inte hamna utanför
Inte alltid tveka om var man har sitt hem
Inte alltid vända om och gå sin väg igen
Att få va som alla andra en nåd att bedja om
En liten stund få låtsas att man liknar dom
Man lämnar ut sig
Man gör sig löjlig
Man gör sig älskad
Man gör sig till
Jag vill så gärna komma in, jag kan ändra på mig så mycket det behövs.
Jag ska stympa mig själv, jag ska följa era vägar
Jag ska inte vika av, jag ska lyda era bud
Åh, låt mig vara med, jag ska dölja vem jag e och när jag blivit allas älskling, när jag vunnit alla pris, ska jag sitta med en spegel i min framgångs paradis, och undra men's jag ser mig själv - en folkhemsfavorit -och undra men's jag ser mig själv - en folkhemsfavorit -och undra men's jag ser mig själv - en folkhemsfavorit -vad förlora' jag på vägen för att få komma dit?

Detta är jag, mitt liv, i ett nötskal. Dock vill jag påpeka att det här att jag alltid kännt mig utanför är mitt eget fel, det är jag själv som satt mig utanför. Jag har haft fantastiska vänner från barndom till vuxenliv, fantastiska vänner som gjort mitt liv underbart på alla sätt å vis MEN sen kom där perioder jag kände mig utanför, inte för att vänner stötte ut mig utan jag stötte ut mig själv, precis som att jag inte ville tillåta mig själv få vara så glad som jag var utan jag skulle backa.
Sen passar allt in på mitt förra förhållande, ord för ord! Jaf´g va naiv, jag ville ha ett förhållande å gjorde allt i min makt för att vara till lags, jag stympa mig själv, min personlighet, mitt sätt att vara å till slut, precis innan förhållandet tog slut så visste jag inte längre vem jag var, det var vad jag förlorade på vägen för att bli älskad, mig själv å jag tror att detta, denna texten, sammanfattar ord för ord orsaken till alla min a 114,2 kg som jag bar på. Jag var förlorad i mig själv, orkade inte ta itu med all skit, allt jag stympat å förträngt men nu börjar jag sakta men säkert hitta mig själv igen. För varje kilo som försvinner från min kropp så hittar jag bit för bit mig själv igen. Jag hoppas bara inte att alla vänner jag fått under tiden som "fetknopp" inte kommer bli ledsna ifall min personlighet förändras för mycket för jag vet att jag inte varit mig själv alla stunder, men det vet ju inte dem men jag tror inte att jag kommer ändras så mycket. Det jag tror kommer ske är det som sker just nu, jag är gladare å mer säker i mig själv å det var d längesen jag var. Dock en lång, lång väg kvar å gå men sakta men säkert, jag e på väg!


Matmässigt har d gått över idag vilket va lite onödigt men samtidigt så känns ett övertramp på 2 dl lättmjölk som en piss i Mississippi =) Hur som haver, frulle blidde min gröt på 4 poäng å sen inne i stan lite senare så blev d både lite flytande guld å en liten lyxlunch:

Mumma latte för 4 poäng (mitt övertramp) å sen en goood sub på Subway där d blev en chicken teriyaki å nej, McDonaldspåsen i min Subway påse va INTE till mig utan där ser ni en choklad donought som Andreas önskade sig =) Min sub blev 9 poäng å sen blev d 2 koppar kaffe på det för 2 poäng å väl hemma igen så blev d mitt goda stekta ris med kylling:

Mycket gott å idag la jag även till lite färsk ananas å d blev mums! 8 poäng för detta å nu ikväll blidde d min goda kvargblandning med proteinpulver choklad hassel å en banan som fluffades till en mumsig form av mjukglass å en kopp te på d för 5 poäng å jag landar på 32 poäng å nyttjar 4 poäng från min veckobonus.

Träningsmässigt så blev d som sagt en vilodag men jag lyckades ändå trycka in en rask promenad med jycken på 45 min som jag tog i två etapper vilket kändes sweet! Den gav mig 3 AP å i morrn lär d få bli gym för jag hinner inte med kickboxning som jag hade tänkt mig men vi får se hur d blir helt enkelt =)

Totalt: 32 poäng
Motion: 3 AP
AP totalt: 30 st
Veckobonus kvar: 0 (lördag å allt nollas nu) poäng

Live long and prosper!