Dag 207

Tisdag idag vilket betyder ett favorit tv program: Supersize vs Superskinny! Älskar d programmet, det ger mig alltid aha-tankar å nästan varje vecka så hjälper programmet mig att fundera å komma underfund med småsaker i mitt egna liv.
Igår kom en annan aha-känsla... Lite småjobbigt var d för den skickade min hjärna tillbaka till en tid jag helst vill glömma... Men vi kör, nån gång måste jag ta itu med skiten för jag tror att denna period i mitt liv e den största orsaken till mina problem.
För å förklara så skulle jag få bukt med en envis finne igår, mamma bruka med ett fint rakblad skära sönder den så fixa d sig, jag skulle göra samma men hade inget rakblad å tänkte att en rakhyvel funkar väl? Nja.... Råkade ge mig ett lite för bra jack på kinden å när jag gjorde detta ryckte jag till å förvånades över hur ont d gjorde.... Då kom känslan å tanken att d gör nog så ont för att jag mår bra nu å d kändes rätt skönt å känna så.
Jag har skurit i mig sj förr nämligen å då gjorde d inte ont alls.... För att förtydliga, jag försökte INTE ta livet av mig, skar mig på ovansidan av armen så d såg mer ut som jag fightats med en elak katt. Hur som haver, detta hände då jag var i mitt första seriösa förhållande med en person som jag än idag inte kan benämna vid namn. Han hade en massa skit för sig å ville så gärna vara självsäker, snygg, stark, bäst å vackrast. Problemet var att han var inte dessa saker å det gav honom komplex å dåligt självförtroende som han projicerade på mig istället. Tror han fick d som en fix idé att se hur långt han kunde pressa mig mentalt å psykiskt innan jag krascha å han kunde trycka rätt långt!
Den här gången då jag skar mig med vilje så hade han precis avslutat en omgång verbal misshandel med favoritämnet; min vikt å mitt utseende. Så efter att få höra: jag kan itne ha en tjock flickvän, du stjäler all min energi, du kan allvarligt talat inte tycka du ser bra ut eller att du vill se ut som du gör?
Efter detta så låste jag in mig på toaletten å försökte samla ihop spillrorna av min viljestyrka att ens orka andas så såg jag min rakhyvel i duschen, tanken slog mig men jag slog bort den fort som fan igen men ja, helt plötsligt befann sig rakhyveln i min hand.... Jag tänkte inte mer utan satte den mot huden på min överarm å drog den sidleds tills blodet börja komma å till min förvåning så kändes det inget alls, det var faktiskt skönt (jag vet d låter helt fel) men ja, det kändes skönt å d kändes som klumpen å allt giftigt inom mig fick utlopp, något jag inte visste hur jag skulle göra. Jag bara tog emot, svalde å sa inget mer. Till slut kände jag att han har ju rätt så jag käftade aldrig emot, han hoppa från att tycka jag var för passiv, det var ingen krut i mig, jag sa aldrig i från, till att tycka jag var uppkäftig när jag väl sa ifrån.... Till slut våga jag knappt blinka för då var d fel, där fanns attityd bakom min blinkning....
Detta var bara täkt att jag skulle ta en liten bit men jag tänker fortsätta å ta allt så slipper jag besöka denna plats i mitt minne igen för jag vill bara glömma....
Det gick vidare till att i princip allt jag gjorde var fel, jag sov för mycket, jag var lat, jag jobbade ju natt så därför jobbade jag inte lika hårt som honom... Jag söp för mycket (tro fan d.....) eller rättare sagt, jämfört med honom så söp jag... Jag drack inte över d normala men han hittade ytterligare en punkt där han var bättre, han var bäst....
Det gick vidare till att jag höll honom tillbaka i livet, han hade en dröm om en viss livskvalité å jag sabbade den.... Ja för jag betalade inte majoriteten av våra räkningar så att han skulle kunna betala tillbaka sitt socialbidrag han blivit återbetalningsskyldig till, bara en kvarts miljon... Jag gav honom för all del inte ett bidrag på 6000 kr till en ny 42 tums plattv när han fyllde 30 så han kunde avnjuta sitt Xbox ordentligt.... Nej jag drog ner honom i skiten.
Det var mitt fel att han hade gått upp i vikt, jag var den som lagade all mat, det var även jag som handlade all mat och skötte all städning.... Jag lagade middag, la upp d på en tallrik till honom å satte den framför honom på bordet å det var mitt fel han gick upp i vikt för jag la upp för stora portioner, jag tvingade i honom mat. När jag gjorde mat till mig sj fick jag sura blickar å kommentarer som: fan vad ego du e, frågar inte ens om jag också vill ha.... Eller: ska du verkligen äta d där? Å skickar de mest vedervärdiga blickarna man kan tänka sig tills jag blev så arg å slängde maten....
Jag var sjuk å han kommer hem å fixar middag. Till sig själv!
Jag nådde min bristningsgräns i juli 2008, då hade vi bott ihop i 1 år, då kom följande kommentar i köket då jag lagade middag: jag tror du lagar extra fet mat med flit. Jag frågade vad han menade med det å fick som svar: jag är övertygad om att du lagar extra fet mat så att jag ska gå upp i vikt så att du slipper gå ner i vikt. Där brast d för mig å jag sa att det här e slut, över, finito. Tyvärr var jag tvungen å stanna kvar i denna giftiga miljö tills slutet av augusti då jag lovat att sommarjobba å de hade ingen chans att hitta ersättare.
Men under min tid som var kvar låg han minsann inte på latsidan, jag joinade en ny guild å som välkomnande så la alla upp bilder på sig själva på deras forum för att man skulle se vem det var man spelade med, de hade flera tjejer i guilden så jag la upp min bild å d dröjde ett par timmar då han ringer mig på jobb: jaha, du börjar redan flörta å bete dig som en slampa? Jag undrade helt lugnt vad han menade med det å fick som svar: ja jag såg allt du lagt upp en bild på dig sj! Du kunde knappt vänta va? Då röt jag ifrån å för första gången brydde jag mig inte vad han tolkade mitt svar som, d enda jag kunde fokusera på var att jag snart var fri.....
När jag väl fick flytta hem till mina föräldrar så kunde han ringa ibland å syftet var att kolla om jag var glad eller inte, märkte han att jag var positiv å glad så gjorde han allt han kunde för att jag skulle bli ledsen, med ord som: du har glömt allt, jag betydde inte ett skit med mera...... Men, jokes on him för när han gjorde detta så fanns där någon mycket speciell som tröstade mig, Andreas. Det var bokstavligt talat som att färdas i den hemskaste storm, beckmörkt, kallt.... Å helt plötsligt sken solen å värmde mig, Andreas räddade mig på många plan å jag fick äntligen erfara hur livet SKA vara.
När jag flyttade hem så började jag verkligen äta, jag gick från en extremt kontrollerande miljö där allt jag hade på tallriken kritiserades. Jag hade redan en ätstörning där ett stort problem var smygätande å det blev ju bara värre än nånsing under min tid med den här personen å när jag kom hem urartade d totalt. Jag åt snabbmat flera gånger i veckan, jag njöt, jag firade, å allt med mat.... Jag vet att nyckeln till en framgånsrik viktnedgång är att komma till bukt med orsaken till att jag äter å jag tror verkligen att det jag nyss skrivit om är den bidragande faktorn, i alla fall en väldigt stor del av det om inget annat...

Tänk att ett litet skärsår på kinden kunde trigga så mycket? Nu känner jag att jag skrivit av mig det värsta av skiten, jag har ältat detta till å från ofrivilligt för jag försöker desperat blockera det, jag vill inte minnas, jag vill inte tänka på det.... Jag vägrar använda hans namn, pratar jag om honom så benämns han som idioten, skitstöveln, exet.... Men nu har jag besökt denna märka del av min hjärna å jag hoppas att jag en gång för alla kan få släppa detta nu. Jag vill aldrig mer tänka på detta, jag vill må bra, gå vidare med livet!

Så ett litet sidospår... matmässigt har d gått bra idag, frukosten blev 4  knäcke med makrill i tomat för 5 poäng å lunchen blev min gooooda paj med grönsaker till samt lite skinka å det hela blev 9 poäng =)
Kvällens middag blev:

Kyckling med mangochutneysås, potatis å kokta morötter för 6 poäng å därmed har jag en summa på 20 poäng hittills idag så nu ikväll blir d en kopp te samt lite choklad för 4 poäng å därmed fullpott för idag =)

Motionsmässigt har d gått bra idag trots jag kört bil =) Tog en promenad direkt jag kom hem på ca 45 min å den gav mig 4 bonuspoäng =)

Totalt: 24 poäng
Motionerat: 4 bonuspoäng
Bonuspoäng å utnyttja denna vecka: 10 st

Au revoir!