Summa sidvisningar

onsdag 19 februari 2014

Dag 1096-1151

Yes, då var det dags å ta tag i det här igen efter ett längre uppehåll.
Ja, vad har hänt? Jo en hel del....
Livet är inte sig likt längre med stora förändringar som jag inte kommer gå in så mycket på men allt är för det bättre i slutändan å jag börjar sakta landa igen.
Jag ahr varit tyst länge men det beror på att jag haft fullt upp, jag har hunnit flytta, byta arbetsuppgifter å en hel del annat.
Jag mår bra å jag ahr fortsatt kämpa vidare å är nu inne på vecka28 eller 29 (kommer inte ihåg riktigt) sen jag hitta energin å kicka igång igen.
Kosten går bra å träningn går också bra, har hittat ett skönt flyt där jag snittar ca 3 pass i veckan. Visst vissa veckor blir d mindre å ibland blir d 4 men det går framåt :)

Har inlett det nya året med lite nya utmaningar, jag å min kollega E på jobb ska bl.a. springa ett lopp i vår så det håller vi på å tränar inför, körde första träningen igår där vi siktar på 5 km å jag klarar nästan 5 på hastigheten 9,0 på löpband men satan i gatan det var annorlunda utomhus! Höll på å dör å då blev d bara 7,5 km/h å 3,3 km.... Så där är en bit kvar, vill klara 5 km på strax under 30 min så det e bara å kämpa på! Körde ju största jävla faceplanten på rundan igår med sönderskrapat knä å handflator som resultat men men, den bjuder vi på. Dessutom var det precis på cykelgången intill Landskronavägen så där var en hel del bilister som säkerligen fick sig ett gtt skratt när jag flög på näsan.

Har inte så jäkla mycket mer å skriva för tillfället mer än att det går bra, går framåt å börjar sakt akomma tillbaka till den vikt/form jag var i för ca 1 år sen. Har återerövrat storlek 40 i byxor (dock stretch) så nu e det bara 1 par brallor till som ska på sen e jag back on track å redo att börjar närma mig målrakan mot storlek 38!
Kör fortfarande LCHF å trivs ypperligt med det, inga gallstensbesvär längre, känner mig piggare trots jag sover mindre numera men det beror på andra orsaker....
Väger varken mig själv eller mat å det funkar, äter när jag blir hungrig å d funkar d med :)

Ja, det får räcka för tillfället men återkommer med fler formbilder framöver för just nu kan jag bara dela med mig av en bild men det är en härlig bild där jag insåg att storlek 40 brallorna passa igen :)


Hopp å hepp på er alla!

6 kommentarer:

  1. Så spännande att du ska springa ett lopp! Det kommer säkert att gå jättebra. Bra att ha ett "konkret" mål att jobba mot. Skönt också att höra att LCHF funkar för dig. De flesta som äter LCHF känner att de kan börja slappna av med (herregud, hur många kalorier/poäng är detta) och bara gå på hungerkänslan istället. Och det måste vara skönt (jag har alltid ogillat räkning/matte för mkt för att börja med något kalorieräknande…)
    Roligt att läsa ett inlägg igen :)
    Kraaaam

    SvaraRadera
  2. Vad snygg du är! Och liten! Du måste ha gått ner jättemycket till ju. Du ser ut att va max 65 på bilden. Kul att du gillar LCHF. Jag är också på det igen efter ett litet missöde med alltför snabb viktnedgång och all ork försvann ur kroppen och jag bara sov. Och det var inte i början utan efter 2 veckor... Men lite pasta och bröd på det så vaknade jag igen (och gick naturligtvis upp 1 kg...). Ibland är metoden lite väl effektiv... :o

    SvaraRadera
  3. Hej, fina Heidi!
    Hur går det för dig? Någon uppdatering? :-)
    Kraaam
    Josse

    SvaraRadera
  4. Jo: Tack för fina ord Josse å har skrivit en liten update igen :) Hur går det för dig? Tyckte att d var helt rättdrag att ta bort Facebook ur ditt liv. Det är en energitjuv utan att man märker av det tyvärr! Stress kan det skapa också att man inte hinner med att hålla sig uppdaterad osv osv. Hoppas det under omständigheterna känns bra eller är bättre än vad d varit innan för dig.

    Monica: Naw tack :) Nja, inga 65 där inte.... Men mindre blir jag å är tillbaka där jag var (nästan) för ett år sen efter jag balla ur totalt å säkert la på mig 10-15 kg igen.... Nu tror jag att det rör sig om kanske 5 kg till så e jag back on track igen vid 71 kg (d vägde jag då jag hade nästa par byxor som jag jobbar mot i alla fall)
    Hehe ja antingen är metoder meningslösa eller för effektiva :P Jag mår kanon på det här, visst har jag slarvat å käkat kolhydrater i mängder å sen skärper mig kan jag få yrsel efter nån dag typ som om jag är full men d går över å jag känner mig mycket piggare å har mer energi när jag låter bli kolhydraterna än om jag inkluderar dom :)

    Stor kram till er båda :)

    SvaraRadera
  5. Det är väl lite sådär med mig. Blev diagnoserad med svår ångest och svår depression hos psykiatrin, men nu har jag i alla fall fått komma till någon typ av samtalsterapi. Alla inom vården vill gärna smälla in mig på antidepressiva och visst, tanken är lockande att få "hjälp" att må bra igen hyfsat snabbt, men jag är inte så big fan av mediciner eller biverkningarna på dessa. Så jag har envist stått emot rekommendationerna. Har istället börjat äta 5-HTP, vilket är ett tillskott som höjer serotonin i kroppen (vårt naturliga lyckohormon) och det har fått mig att sova bättre. Så den senaste veckan har jag i alla fall varit lite piggare. Men ångest är densamma. Suck. Men men… jag har inte tappat optimismen helt än. Tror ju ändå att detta ska fixa sig.
    Du lät själv mkt bättre och mer positiv i ditt nyare inlägg och det glädjer mig. Näpp, way past my bedtime nu.
    Kraaaam

    SvaraRadera
  6. Usch jo har misstänkt att du inte mått bra men att det var så här illa... Förstår din anti feeling gentemot medeciner, är heller inget fan av sånt å d skadar aldrig å prova andra vägar innan du kanske tar å testar det sjukvården vill men jag tycker att kan man lösa d på annat sätt så varför inte hellre pusha för sånt? Det jag upplevt från andra jag känner som blivit satta på antidepressiva att man måste va noga med vilket läkemedel du får, vissa har såna bieffekter att livet blir rena rama helvetet, vissa är ett helvete att försöka tona ner eller sluta ta. En vän sa att hade hon vetat hur det skulle vara att sluta med sin medecin hon fick hade hon aldrig gått med på att ta den från första bäörjan så jag tycker du gör rätt i att försöka hitta andra vägar. Så länge de inte gör saker värre för dig så testa på!
    Håller tummarna att d blir bättre för dig å det snart, livet är tufft å allt är inte bra men jag hoppas att d trots omständigheterna sakta går framåt i alla fall.

    STOR kram

    SvaraRadera